Magaluf

Ja vad ska man säga, sol och bad och en förbannat massa fula britter så skulle man kunna sammanfatta Magaluf.
Alla här är lite överviktiga och bleka så man blir bländad när dom går förbi, ja inte alla då, mitt gäng och några andra finns det ju faktiskt också här borta i värmen.
Annars är nog magaluf precis som jag förväntade mig, massa fylla, sena nätter, svettiga dagar och poolpartyn.
Jag har nästan tagit det lugnt varje kväll, inte alls känt för att så och pumpa mina obefintliga bröstmuskler till nån låt på grabbarna grus och få drinkar spillda på mig av alla sinnessjukt fulla turister.
Nej fy, men igår bestämde jag mig för att ge partylivet en liten chans… Dagsfest och poolfylla stod på schemat och jag blev totalt kalas full och spydde mitt på dagen på stranden. HEJJA mig, så var det bra med det kände jag.

Idag åker vi äntligen till Palma, hoppas på lite coolare ställen och snyggare folk så ska nog jag kunna gå ut och skaka lite på röven jag med!

Wifi suger här tyvärr annars hade jag bjudit på lite snygga kroppsbilder från mitt sällskap här nere, men får göra det när jag kommit hem.

blogstats trackingpixel

Hejdå favoritstad

20140706-121454.jpg

20140706-121441.jpg

Har fan ingenting negativt att säga om Köpenhamn, jag tycker till och med att det är härligt att man inte fattar språket som alla envisas om att prata med en.
Jag är helt kär i Köpenhamn och jag tror nog Köpenhamn är lite sugen på mig med.
Det får bli att åka tillbaka mycket snart det ska jag säga om jag bara helt enkelt inte skiter i att hoppa på flyget och stannar här.
Nice det hade varit, blivit Köpenhamns bo på heltid..

blogstats trackingpixel

Køpenhamn

Woho vad Köpenhamn levererar, me love it!
Igår var vi och strosade runt i stan, åt smörrebröd och gick på tivoli, drack några öl på kvällen på en supermysig uteservering och sen somnade som 2 barn på hotellet.

Jag tror nog det kan bli en favorit i repris idag, ut i det fina vädret och dom 27 graderna vi har här ska vi iallafall.
En sväng förbi Christiania ska vi hinna med också, Köpenhamns näst största turistmål efter tivoli. En slags fristad där man får leva lite precis som man vill, ska bli spännande att se. Spännande och lite läskigt.
Man får tydligen inte ta bilder där men kanske kan försöka mig på något litet smygfoto!

Idag hoppas jag på en sjov aften og en god lay, som man antagligen skulle sagt i Danmark.

20140705-091834.jpg

20140705-091851.jpg

20140705-091901.jpg

blogstats trackingpixel

Tröttaste selfien

20140704-021801.jpg

Jaha och här ligger jag, hodeladi hodeladi hoppsan en sån dag.

Ja precis såhär kan det gå när man lite stressad beställer tågbiljetter till en spontan weekend med Aina.
Vi kollar inte så noga när vi beställer, det här med tid och plats är inte det som är det primära när vi är igång direkt utan kriterierna är snarare att det ska bli kul och är det billigt så är det ett plus.
Då kan det helt enkelt sluta med att man några timmar senare ligger på ett halvskitigt tåg golv med sin väska som kudde.
Där har ni glamor och förstklassigt kändisliv kan jag lova er.

Jag ska sova en stund till nu, på vänster sida för jag har så jävla ont i den högra höften efter förra timmens sömn på höger sida.
Vi får se om jag kommer kunna vandra runt i Köpenhamn när vi kommer fram. För till Köpenhamn kommer vi snart iallafall, bökigt, hårt men billigt. Billigt och helt sådär fantastiskt roligt!

blogstats trackingpixel

Bekräftelsebehovet

20140630-113021.jpg

Jag har alltid haft ett extremt bekräftelsebehov, jag börjar inse det mer och mer med åren, jag liksom börjar se när jag kollar tillbaka på mitt liv hur jag sprungit runt och gjort allt för att synas.
Jag har gjort allt från att piercingar över hela min kropp till att raka av mig ögonbrynen och färgat håret knallrosa.
Jag har nog nära på aldrig gått genom ett rum utan att nästan alla har lagt märke till mig.
Kanske inte så konstigt när jag såg ut som ett rosa penntroll.
När jag var yngre skämdes jag lite och vägrade erkänna att det var ett bekräftelsebehov jag hade, att det var därför jag gjorde alla galna saker med mitt utseende. Men idag känner jag helt annorlunda, jag har lärt mig leva med mitt behov av att folk ska se mig.
Jag behöver inte längre raka av mig ögonbrynen eller ha färgade linser för att folk ska se mig, nu kollar folk ändå.
Det är det som är fördelen och nackdelen med att vara en offentlig person.
Den dagen när jag glider i snygga glasögon och skinnjacka, är fixad i håret och känner mig snygg, då är det perfekt för personer som mig med bekräftelsebehov att folk ser mig. Det är inte lika roligt när man försovit sig springer till jobbet i morgonrufs och svettas som en gris för att man inte hann kolla vad det var för väder innan man sprang ut.

Jag vet att mitt bekräftelsebehov började tidigt, redan när jag skulle börja högstadiet.
Jag minns att vi skulle byta skola från 6an till 7an och jag skulle få en chans att börja om. Nya klasskamrater och en helt ny skola.
I mellanstadiet var jag den ensamma tysta killen, han som inte gjorde något väsen av sig och alltid gick hem själv när skoldagen var över.
Jag satt hemma och kollade film, ja överjävligt vad filmer jag sätt. Det var min enda hobby.
Men sommarlovet till 7an så hände något, jag hade bestämt mig för att spara ut håret och jag träffade några nya äldre kompisar.
Dom festade och rökte och jag var inte sen på att hänga med på deras festligheter på kvällarna.
Mina föräldrar lät mig vara ute och sova borta för dom var ju så förbannat glada att någon ville vara vän med mig äntligen.
Det var en kul sommar, jag försökte passa in, hinkade 3,5or och snodde cigg av mamma och pappa.

När jag väl skulle börja 7an så hade jag färgat håret svart och klädde mig i dom coolaste kläderna jag hade.
Jag hade gått ner ganska mycket i vikt med under sommaren, jag hade en cigg i munnen och kände mig för första gången ganska cool.
När jag kom fram till matsalen där vi skulle delas in i klasser första dagen så såg jag hur folk kollade och viskade om mig. Jag hade en piercing i ögonbrynet med, som jag hade gjort själv med någon säkerhetsnål när mamma och pappa var på semester.
Jag såg annorlunda ut, spännande.
När jag trampade ut genom folkmassan efter att indelningen var klar kände jag att allt skulle vända, jag var inte längre tysta Thobias som stod i ett hörn och ingen märkte, alla kollade nu.
Jag tror det var där någonstans som mitt bekräftelsebehov verkligen startade, jag fick sån kick av att folk äntligen såg mig.

Det slutade såklart inte här, jag fick ju bekräftelse av att ha piercingar och vara smal och klädd i tighta kläder.
Så jag fortsatte på det spåret, piercade mig ännu mer och blev ännu smalare. Gjorde galnare och galnare saker med mitt hår och sminkade mig mer och mer.
Tillslut såg jag ganska galen ut om jag ska vara ärlig men det var fan inte än människa som inte la märke till mig.

Självklart kom ju uppmärksamheten inte bara med bra saker, i takt med att jag blev populärare att umgås med så ökade hatet och dom elaka orden.
Inget gott som inte har något ont med sig kan man säga..
Man sa att jag såg ut som Michel Jackson och att jag var bög.
”Ja vadfan bög måste han ju vara, han har ju smink” så sa dom och jävlar vad luften gick ur dom när jag väl valde att gå ut och berätta att jag var bög, att dom hade rätt.
Ja då var det inte lika roligt längre att skrika saker åt mig när jag stod upp för det själv.

Klart det var jobbigt i perioder i mitt liv, stunder när jag undrat om det är värt att fortsätta kämpa, fortsätta vara den jag är trots all skit jag fick.
Jag är så glad idag att jag inte valde att lägga mig, att jag fortsatte sminka mig och se ut som jag ville oavsett vad folk sa om mig.

Mitt bekräftelsebehov kan man väl säga har lagt sig en aning med åren, eller så är det bara att jag får mer bekräftelse nu.
Man ställer ju inte upp i skandalsåpor och är full i tv om man inte vill att folk ska se än.
Inte heller lägger man upp selfie’s var och varannan dag om det inte är ett sätt att söka bekräftelse.

Men jag är glad att jag har mitt bekräftelsebehov, vi har blivit kompisar idag.
Jag står för att jag vill att folk ska se mig och prata om mig, jag har den längtan inom mig, en längtan som får mig att fortsätta vilja synas och höras.
Det är en av alla sidor hos mig, en av alla dom sidorna som jag försöker få mig själv att älska i min resa mot att älska hela mig själv.

blogstats trackingpixel

Hockeyspel i bögfärger!

20140629-200235.jpg

Hockeylaget Kiruna IF som spelar i division 1 kommer att börja spela i Pridefärgade tröjor!
Jag måste ju bara slå ett slag för det här och hylla killarna för att dom gör det här och att dom ska delta i olika saker för att öka förståelsen och acceptansen för att vi alla är olika.

Jag tycker ju såklart att det är fantastiskt att nu även hockey killar börjar engagera sig i den här frågan!
Tillsammans i Sverige kommer vi snart vara det mest accepterande landet för homo, bi och transpersoner.
Jag blir stolt och glad i hjärtat, nu kommer homokillar våga att komma ut och berätta om deras läggning även om man spelar hockey.
Ökar ju mina chanser med, jag menar vem har inte alltid önskat sig en hockeykille?

Jag ser fram emot ett år av fler sporter som visar att alla är välkomna oavsett läggning.
Sverige är på rätt väg nu, på riktigt rätt väg!

blogstats trackingpixel

Festival!!!

20140628-105000.jpg

Fest hela dagarna och musik?
Ja jag och Aina ska iaf till K Music Festival som kommer vara i Karlstad den 16 augusti!
Jag har fått den roliga uppgiften att få hjälpa till att dela ut två biljetter så ni kan vara med och festa med oss!
In och gilla deras Facebook sida och skriv sedan en motivering varför just du ska ha biljetterna här i kommentarsfältet.
Sök på K Music festival på Facebook!

Vore fan fett kul om just vi får festa ihop!

Läs mer på deras hemsida -> K Music Festival

blogstats trackingpixel

Vilken midsommar!

Här har det varit midsommar, vi har lekt lekar, stekt köttbullar och druckit snaps!
Jag är ju inte så mycket för traditioner sådär men när det kommer till midsommar så älskar jag det.

Så värst mycket små grodorna hoppades det inte men kvalitetstid med mina finaste vänner var det gott om!

Jag kommer leva länge på den här midsommaren, det ska jag er!

20140622-144144.jpg

20140622-144214.jpg

20140622-144316.jpg

20140622-144359.jpg

20140622-144515.jpg

20140622-144557.jpg

20140622-144633.jpg

20140622-144655.jpg

blogstats trackingpixel

Midsommarveckan

20140618-080719.jpg

Tidig morgon blev en ofrivillig sovmorgon.
Suck..
Nu sitter jag på tunnelbanan igen, trängs med alla andra som luktar morgontidning och sommarens doft från Escada.
Jag kommer bli några minuter sen, idag igen.
Jag tryckte på snooz knappen i en och en halv timme idag, som att jag var med i något tv spel är man så fort som möjligt måste trycka av ljudet när det ringer för att få fulla poäng.
Så fort det började pipa kastade jag mig på knappen.
– yes, full pott!

Så nu sitter jag här, lite sen och rufsig i håret.
Jag behövde nog sova, det var sådär jävla skönt att sova inatt, jag skyller det på hans säng, han som jag inte ska få träffa nu på flera dagar.
Det är ju midsommar i helgen, hela min vecka han fyllts av funderingar, boka tågbiljetter, ringa vänner och ordna.
Imorgon åker jag, hem till kära Dalarna och mina absolut äldsta vänner, dom personerna som kanske förstår mig mest.
Jag längtar.
Ska bli skönt att komma från Stockholm några dagar och få stänga av stressen och slippa springa runt.
Sova på ett och samma ställe varje natt och bara vila, festa och skratta.
Det kommer bli en sjukt bra midsommar, en sån midsommar som på film, där nubben flödar och man leker lekar i solen, utan stress och måsten.

Nu får vi den här dagen överstökad så det blir imorgon snart.

blogstats trackingpixel

Ångesten och dubbelhakan

20140616-104140.jpg

Tänk om jag skulle bara kunde få operera om min haka, ja oj vad många gånger jag tänt den tanken.
Lägga in mig på nån klinik över en eftermiddag och suga ut det där jag har under hakan.
Bli smal, få markerade käkben och bli sådär snygg som modellerna på Armani reklamen.
Jag har vridit ut och in på mig själv i tankar på om jag skulle ta tag i att göra det lilla ingreppet.

Mellan 10-20 tusen kostar en sån här liten fettsugning, ja det är inga problem för mig.
Jag har fått flera förfrågningar om att föreläsa för skolungdomar, jag kanske skulle kunna skriva ihop ett kort litet föredrag om ”att vara nöjd med sig själv”
3 föreläsningar senare så har jag råd att genomföra det här ingreppet.
Lite dubbelmoral kanske det blir när jag ska stå där med ett leende och säga till unga att ”du är bra som du är” och veckan efter lägga upp en bild på instagram när mitt ansikte är invirat i bandage efter operationen.

Jag har en ärftlig fett klump under hakan tydligen, ja så sa läkaren på akademikliniken när jag var där på en konsultation.
– Det där är nästan omöjligt att träna bort, jag förstår om du vill ta bort det sa han.
Jaha tänkte jag, där sjönk mitt självförtroende med 1000 poäng till.

Jag bokade operationen, det skulle bli av! Jag skulle äntligen bli sådär snygg som Armani modellerna.
En vecka innan ingreppet fick jag en panikångest attack och fick nya sömntabletter utskrivna, där nån stans när jag låg och svettades i sängen, fylld av ångest och oro, kanske inte för själva operationen utan kanske lite över allt i mitt liv just den tiden så tänkte jag NEJ, nej det blir ingen fettsugning.
Jag måste väl för fan ta reda på vad som egentligen är problemet med mig, en smalare haka kan väl INTE problemet med mitt dåliga psyke.
En fettsugning är inte lösningen, så enkelt är det inte.
Men något är det ju som får oss att riskera livet och lägga tio tusentals kronor på att göra om oss själva.
Jag tror att det inte är vårat yttre oftast som är felet, tror det sitter djupare, det gjorde det iallafall mig, djupare än dit skalpellerna når.
Det kanske var min ex pojkväns otrohet eller kanske min nya killes osäkerhet på sin läggning som fick mig att känna mig helt värdelös.
Ful, värdelös och tjock.

Jag tog mitt förnuft till fånga och avbokade operationen, det kanske inte är så stora fel på min haka.
Ännu mer känner jag det idag, när folk kommenterar min ”äckliga” haka och lägger upp bilder på den, ännu mer känner jag att fan vad bra att jag inte gjorde den där operationen.
Klart jag ångrat mig ibland när jag ser mig på tv med dubbelhakor över hela skärmen och ögonen som står åt alla håll, men jag känner ändå att jag är inte perfekt.
Jag är som nästan alla andra inte snygg i alla vinklar, kanske lite fulare än många ibland men absolut inte så illa som det kan vara.
Jag har redan gjort om mina läppar, förgäves försökt med olika behandlingar för att få bort min haka utan operation, behandlingar som folk jag jobbat med sagt att jag ska prova.
– Prova den här behandlingen så kanske vi får bort lite av den där fula dubbelhakan.
Så har dom sagt och jag har provat. Mått ännu sämre och provat igen.

Nu känner jag att det är bra, folk verkar ju ändå tycka jag är lite söt i min lilla dubbelhaka.
Kanske gör mig mer mänsklig, lite lättare att jämföra sig med. Inte lika omgjord och fixad och tränad.
Jag kommer nog spara min dubbelhaka, bygga på mitt självförtroende trots att folk tycker jag skulle vara snyggare utan.
Leva och vara lite operfekt, mänsklig och stolt över hur jag är född.

blogstats trackingpixel